Skip to content

Kulturtorsdag

22 april, 2010

Trots regnet denna slaskiga torsdag i april, hade jag en mycket trevlig dag tillsammans med frun. Efter en god natts sömn, hoppade vi på bussen och åkte in till Helsingfors för att äta frukostbuffé på Cafe Ekberg. Frukosten var minst sagt stjärnspäckad, flera kändisar hade precis som vi beslutit sig för ett lite lyxigare morgonmål. Vi delade bröd med författaren Kari Hotakainen, skådespelaren Seela Sella, antikhandlaren Wentzel Hagelstam (som dessutom blev filmad av ett litet tv-team) samt Cilla Mattheiszen och Sonja Kailassaari från FST5:s morgonprogram Min Morgon

Dagens egentliga program bestod av ett besök på Konstmuseet Ateneums utställning Fotograf Caj Bremer. Caj Bremer hör till skaran mera kända finländska fotografer, och den som nånsin hållit i en kamera har också antagligen hört namnet nämnas. Lite extra roligt blev vårt besök på utställningen då Caj Bremer själv dök upp och höll en guidad rundtur. Vi fick dock nöja oss med att lyssna lite vid sidan om, då vi inte hörde till den ärade gruppen gamlingar som utgjorde målgrupp för rundturen.

Bremers utställning bekräftar och sammanfattar en mycket skicklig fotografs livsverk. Ett skarpt öga tillsammans med en exceptionell förståelse för sammanhang har gett ett arkiv av bilder som för en utomstående måste vara totalt överväldigande. Mitt intryck av Bremers fotografier blir en bild av en fotograf som hyllar människan. Myndigheterna och det som representerar den polisiära staten avbildas anonymt och omänskligt, istället får den lilla människan (offret?) stå i ljuskäglan. Bilderna upplevde jag ändå inte som ställningstagande, de var dokumenterande och berättande. Naturromantiken kom också fram i den del av utställningen som representerade den privata delen av Bremers produktion.

Jag hade själv kameran över axeln under vår utflykt, linsen var förstås min Lensbaby 3G. Men mycket fotande blev det inte, kalla regndroppar i ansiktet och förfrusna fingrar som krampaktigt höll fast i paraplyet… Inspirationen var långt borta. Istället upptäckte jag lite fina vattenpärlor på krokusarna som växer under vårt köksfönster. Så jag bar kameran med mig hela dagen för att fota lite då jag kom hem.

Varför gå över ån efter vatten?

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: