Skip to content

Polaroid – trendigt värre

23 september, 2012

Efter att ha besökt polaroid-utställningen på fotografiska museet skrev jag ett inlägg som inte direkt lyfte upp polaroidfotot som något jag skulle njuta speciellt mycket av. Det är bara en del av sanningen. Polaroidfoto är för tillfället trendigt. Lite som iPhone med sitt instagram eller lomografin med sin uppsjö leksakskameror. Eller något annat som en gamling som jag ännu inte snappat upp. Allt detta gör mig lite allergisk per automatik. Sett ur den konstnärliga synvinkeln erkännner jag gärna de två exemplen som fullgoda tekniker för att producera fotokonst. Det är själva hypen kring det hela jag reagerar på.

Ur ett sociologiskt perspektiv erbjuder dessa typer av fotograferande ett slags tillhörande. En identitet. Varför detta är viktigt får sociologer uttala sig mer om – jag har alltför lite erfarenhet av och kunskap om sociologi för att få tala om det – men jag tänker såhär: En ofantligt stor mängd människor världen över tycker om att fotografera. Inledningsvis kanske detta skulle kunna tyckas vara positivt. Men en människa kan vara ensam också i en stor samling. Det behövs mindre gemensamma nämnare för att gemenskap skall uppstå. Därför bildas grupper. Grupper som skapar och (för)stärker individens identitet. Man sluter sig till lomografi-gemenskapen. Eller instagram-gemenskapen. Eller någon annan gemenskap. Och varför tycker då jag att detta är dåligt? Jo, för att det är konstgjort och skapat utgående från själviska värden (girighet). Ingen egentlig interaktion sker mellan de individer som klistrat på sig olika yttre attribut. Dessa ensamma själar som letat efter gemenskap förblir anonyma i en värld där själviska värden regerar. Självhävdelsen tros felaktigt kompensera den destruktiva individualism som för oss längre bort från varandra. Utan ett möte två människor emellan, uppstår ingen interaktion.

Ojdå, blev jag en bitter gammal man efter att fyllde 30? Knappast. Lite mera kritisk till trender har jag ändå blivit. Och kylan och avsaknaden av respekt människor emellan ser ut att växa sig starkare. Och, nej, jag skyller inte på instamatic, polaroidfoto eller lomografi. De är bara en del av symptomen som till en del symboliserar utvecklingen av den gemensamma ensamheten.

Bild

 

För att visa att jag inte är gammal och bitter är här ett färskt polaroidfoto. Det är också väldigt roligt att fota med polaroidkameran.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: