Skip to content

Seppos lador

8 juli, 2010

Vi gjorde en avstickare till stadshuset i Vasa idag. Närmare bestämt till Vasa Konsthall. Och för att vara riktigt specifik var besökets mål Galleri Ibis. Ibis presenteras sig gärna som den samling fotointresserade glada amatörer/konstnärer som går i bräschen för fotokonsten i regionen. Det finns förvisso andra grupperingar också, men Ibis har ett bra läge rent geografiskt och ansedda fotografer står i Ibis led.

Seppo Lammi presenteras för tillfället på Ibis med sin utställning Den Försvinnande Ladan. I utställningen presenteras ungefär 20 fotografier, där de äldsta verken dateras tidigt 80-tal. För mig har Lammi stått för det traditionella pressfotot, detta på grund av kopplingarna till Vasabladet. I CV:n som lagts fram i samband med utställningen står det klart att Lammi har en gedigen bakgrund inom fotokonsten. Att Lammi dessutom premierats med Statspriset i fotokonst (1985), ger honom en mycket stark trovärdighet.

Därför blir jag lite förvånad då jag vandrar i Galleri Ibis lilla utställningsrum. Lammi är tekniskt sett en mycket skicklig fotograf, och Den Försvinnande Ladan utgör ett gott sampel av hans kunnande. Under 10 års tid har Lammi dokumenterat fossilen från regionens långa jordbrukartradition. Det är tryggt att påstå att landskapets kulturarv säkras genom Lammis hängivna arbete. Hans erfarenheter från naturfotot kommer tydligt fram i utställningen, där spektakulära panoraman gör åskådaren knäsvag. Den klassiska Hornborgarsjön i Sverige har en stark utmanare i Söderfjärden, åtminstone då Lammi står för presentationen. Lite experimenterande går också att ana, och det gör helheten väldigt fräsch. Men, det måste ju alltid finnas ett men. Jag förvånas av hur Lammi har valt att lägga fram slutprodukten. Största delen av fotografierna har belagts med digitalt framställda ramar i ett par olika utföranden. Och det ser för eländigt ut. Ett naturskönt nationalromantiskt mästerverk förstörs genom applicering av simpla och billiga effekter. Jag har svårt att förstå vad Lammi vill uppnå med de stapplande försöken till grafisk komplettering av redan vackra estetiska helheter. Flera av fotografierna har belagts med en ram skapad (uppenbarligen) genom duplicering av bilden, desaturering, tillförande av brus (mycket) och frammaskning av originalbilden. Effekten i sig är bedrövlig. Avsaknaden av symmetri i framförandet gör ändå att jag lämnar att stå en extra stund framför fotografiet för att försöka leta efter en anledning till det klumpiga försöket. Jag hittar ingen anledning som skulle göra det acceptabelt.

Som en helhet är Den Försvinnande Ladan en estetiskt tilltalande dokumentation av ett borttynande landskap. Och trots att jag grimaserar lite inför de konstiga valen Lammi gjort i användningen av digitala effekter, ler jag lite förnöjt då en erkänd och etablerad fotograf för in bildbehandlingen och den digitala efterbehandlingen på ett synligt sätt i gallerivärlden.

Den Försvinnande Ladan visas på Galleri Ibis ända fram till 12.8.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: